För ett år sedan låg jag i sängen mitt i natten med förvärkar och försökte somna. Efter någon timme med ganska kraftiga värkar började jag ta tiden på de. Två minuter mellan varje! Oj. Ta två alvedon och ställa sig i duschen???? Nja... Andra barnet och två minuter mellan värkarna. Kanske dags att ringa förlossningen! Ser en bild framför mig hur vattnet går i duschen och barnet kommer lite kaosartat typ samtidigt som Jimmy vaknar och ambulansen anländer...
Ringer förlossningen. Ber om ursäkt och förklarar att det nog bara är förvärkar, men att jag är lite orolig. Får komma upp om jag vill, men hör henne tänka att "du kan väl komma hit, men det blir ju ingen bebis...". Klockar ett par värkar till. 1 minut mellan! Väcker Jimmy och ringer mamma. Ber om ursäkt igen...
Sitter hela vägen till Borås och känner att vi nog tog rätt beslut! Hinner bada den här gången! ( De tappade upp vattnet med en gång). Drog ändå ut lite på tiden när vi väl kom dit. Ganska skönt att hinna landa lite i vad det är som händer innan det är över! När morgonpersonalen började hade jag tröttnat på att vänta. De tog hål på hinnorna och sedan kom han ut kan man säga! Precis på dagen det var beräknat! Precis som sin storebror!
Nu sitter de på golvet och leker med ballonger och alla födesledagspresenter samtidigt som mamma mu rullar på tv-n!
Grattis min Oskar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar